Uppfostran

Godkväll! Jag tänkte först be om ursäkt för mitt halvtarvliga inlägg från innan idag. Då jag enbart hade ett par minuter på mig att lägga in något, alternativt inte lägga in något alls, så ansåg jag det förstnämnda som det bättre alternativet.

Nu vidare till uppfostran, vilket är en av de viktigaste punkterna en förälder har. Jag vet att detta är en väldigt bred punkt och att man omöjligt kan få in allt på ett enda inlägg, men jag tänkte börja lite halvsmått gå in på det! Det är såhär att under kvällen som har varit, så var just detta samtalsämne extra stort.

Förr i tiden när uppfostran kom på tal, innan jag blev pappa vill säga, så var min standardfras ”Jag kommer aldrig hålla på att sänka ljudet på tv:n för att barnen sover, utan dom ska lära sig sova med ljud i bakgrunden” eller ”När jag väl får barn kommer jag se till att jag fortfarande har min egen kvalitetstid”. I dagens läge håller jag inte riktigt med mitt gamla jag, eftersom jag då o då sänker ljudet och ibland går ännu längre och stänger av tv:n helt o hållet. När det kommer till min egna ”kvalitetstid” så har jag den fortfarande men inte alls på samma sätt som jag menade förut. När jag sa det då så menade jag att fortsätta umgås med polarna på samma sätt eller sätta mig ner och ta det lugnt när jag känner för det. Idag har jag den tiden när jag tillexempel träffar andra föräldrar o barnen leker, då barnen sover och jag o Tessie kan kolla en liten stund på tv i lugn o ro eller när jag går till gymmet och tränar under barnens lunchsömn.

Det som kom påtal idag hemma hos Dennis o Erika var till största del när barnen blir arga, trotsiga eller övertrötta och hur man hanterar det på bästa sätt. Som när Alicia blir trött, då blir hon extra ”trotsig” och allt man säger nej till gör hon om igen, fast denna gång kollar hon en i ögonen när hon gör det för att provocera extra mycket o för att se reaktionen från oss när vi ser henne göra det. Vi tar ett exempel. När Alicia har ätit färdigt är det ofta dags för henne att sova lite, då hon oftast är väldigt trött. Problemet här är att om man inte är uppmärksam så börjar Alicia kladda med maten hon har kvar, vilket hon vet att hon inte får göra. När någon av oss väl reagerar och säger nej, så kollar hon en i ögonen och fortsätter sakta med en uppsyn som säger (vad ska du göra åt saken?). Jag personligen blir helt rosenrasande av detta beteende, men gör allt för att inte visa att jag blir berörd av detta då jag vet att det är det hon vill. Så istället för att flyga i luften använder jag oftast frasen ”skärpning, ska du gå och lägga dig i sängen?!” på ett väldigt bestämmt sätt. Varför det kommer sig att jag använder just denna frasen är för, som jag sagt förut, att min dotter inte tycker om att sova. Utan hade det varit upp till henne hade hon gärna hoppat över detta helt o hållet… Ska jag vara helt ärlig så funkar detta ”hotet” nio gånger av tio och min kära dotter stannar upp med det hon gör o lyssnar på vad man har att säga. (Därimot tycker jag inte om att använda hot i min uppfostran överhuvudtaget, men ibland kan det inte hjälpas)

Problematiken med detta vilket jag inte sett förut, är att jag tar sova/sängen och gör detta till något negativt. Så något som egentligen är skönt och bör vara positivt har jag nu gjort till det motsatta. Det är klart att det kunde ha varit värre då jag har hört att vissa använder tillexempel meningen ”skärper du dig inte så åker vi och träffar doktorn”. I detta fall blir det möjligtvis ännu mer fel då dagen kanske kommer o barnet i fråga slår sig och måste åka till doktorn. Då tror ju hen att detta är en bestraffning när det i själva fallet är motsatsen.

Så det här är vad jag har kommit fram till! När det kommer till kritan kan det vara bra att reflektera över vad vi säger och hur o när det sägs, då det är väldigt lätt att använda och säga fel saker i ”stridens hätta”. En sån här liten mening kan bli ett väldigt stort problem som kan komma att ångras ett bra tag framöver..

Vad tycker du om det här och hur skulle du göra? Kommentera! Och glöm inte gilla om så är fallet.

mms_20150830_213919

Nu är det dags att sova då denna bild togs för ett par timmar sen och barnen snart kommer kräva att man går upp. Så med det säger jag god natt och på återseende!

Trots 2.0

Varför jag tar upp trots en gång till när jag skrev om det för enbart en vecka sen, är för att jag känner att jag missade en del som jag tycker är väldigt viktigt att tänka på. Först o främst vill jag ta upp det här med ordet trots och vad det betyder för mig. Man får inte glömma att trots bara är ett ord som betyder att barnen testar var gränsen går. Till exempel: ”JÄKLAR va pappa blev arg för det där… Vi pressar honom lite mer på det här ämnet och ser vad som händer då! Det som är viktigt att tänka på när detta händer, typ 100 gånger per dag, är att våra älskade barn inte gör detta för att vara taskiga! DOM är inte några ”masterminds” som sitter och planerar hur dom ska vara elaka och göra vårat liv till skit nästa gång, utan dom testar gränser! Ska jag vara ärlig försöker jag tänka på detta varje gång Alicia verkligen testar mitt humör, för det är trots allt jag som har en stor del i hur hon blir när hon blir äldre. Skriker man som förälder varje gång något händer, bryr sig inte när barnet i fråga gör något dumt o kollar åt andra hållet eller försöker prata med barnet och förklara varför den inte får göra det den gör, så kommer detta styra dom åt något håll, hur dom blir som människor. Vilket sätt man än tror är bäst, så kan det vara viktigt att tänka på detta.

Jag personligen tror på det sistnämnda, att prata med sina barn och berätta varför dom inte får bete sig på sättet dom nyss gjorde oavsett om dom förstår allt eller bara en del. Att känna att pappa inte är arg på en men att det man precis gjorde inte är okej. Jag tycker heller aldrig att det är bra att skrika på sina barn i vrede, då detta (enligt mig) absolut inte ger något positivt till ditt barn. Självklart säger jag inte att man inte ska säga ifrån på skarpen ibland, det är bara nyttigt när dom gör något allvarligt som antingen kan skada någon annan eller sig själva. Därimot skrika hysteriskt och panikslaget, vilket jag har varit med om både hos andras föräldrar i min uppväxt och på senare dagar, det har bara slutat i att barnen senare i äldre dagar skriker tillbaka på sina föräldrar och också senare i livet, på sina barn.

Ni kanske inte alls håller med om det jag säger men vill bara säga att ibland kan det vara smart att stanna upp, ta ett djupt andetag och reflektera om det man gör är det bästa sättet. Jag som person kan vara väldigt självkritisk ibland, men detta för att stärka mig själv som förälder och för att upptäcka i tid om jag gör något som jag egentligen tycker är fel.

Hoppas ni tyckte det var intressant och givande att läsa och om så är fallet glöm inte gilla och kommentera här nedan! Och håller ni inte med om det jag sagt så hoppas jag verkligen att ni kommenterar det med!

Välling

Det är snart fyra veckor sen Alicia slutade med välling helt, och jag måste erkänna att det känns riktigt skönt! Nu för tiden slipper jag vakna mitt i natten och höra Alicia ropa efter ”lala” (det är vad välling heter här hemma). Andra possitiva vinklar är att man slipper laga en massa mat som ändå inte äts,  utan står kvar på bordet orörd medans en smånöjd Alicia ligger i sängen och snuttar på en flaska. Jag kan säkert räkna upp hundra saker till men tror ni förstår vad jag menar!

Så hur fick vi henne att sluta? Jag vet att många föräldrar, precis som vi, går runt och nojjar över att man ger sitt barn för mycket välling och för ofta. Man hör från andra föräldrar hur viktigt det är att börja tidigt att vänja av sina barn så att det inte blir så svårt och jobbigt när dom blir äldre. För oss stämde detta inte alls då detta bara gjorde det värre. Desto mer vi försökte få henne att sluta med välling desto mer ville hon ha det. Så vi kom till den punkten där vi slutade tänka på det så mycket och mer ”went with the flow”. Detta var under semestern på Gotland och vi släppte det helt, ville hon ha välling fick hon det, det var inte mer med det. Sen är det svårt att berätta exakt hur det gick till men bara några veckor senare slutade hon äta välling. Det hände två till tre gånger att hon frågade om det på kvällen och jag svarade att vi just ätit och att det inte behövdes, vilket funkade. Sen var vi uppe i dalarna förra helgen och då fick hennes kusin Tindra välling på kvällen och då trodde jag det var kört, för då ville Alicia också ha. Det slutade med att hon fick en flaska välling hon med och efter tio minuter hade hon knappt rört den, hon satt enbart och tuggade på flasknappen. Det kändes som jag hade vunnit drömvinsten på lotto! Ville skrika högt men ville inte att alla skulle veta att man precis dragit in storvinsten på 113 miljoner (men i detta fallet var vällingen 113 miljoner och Alicia alla).

20150818_115752(0)

Några grejer vi gjorde för att underlätta det hela var att byta ut vällingen på natten till röd mjölk som vi körde snabbt i Micro:n, vi såg till att Alicia fick mat på kvällen som vi visste att hon tyckte om och åt mycket av (fiskpinnar, köttfärssås, korv) och på så sätt tänkte hon inte speciellt mycket på välling senare på kvällen. Sen såg vi till att hon drack mycket vatten då det ibland kändes som att hon var mer törstig än hungrig.

Precis som i inlägget ”små barn som inte vill sova” så är alla barn unika och bara för att detta funkade för oss så betyder det inte att det kommer funka för alla andra. Men kan vara värt att testa? Bra att tillägga är att idag är välling väldigt bra! Vi pratade med personal på BVC och berättade att vi var oroliga över att Alicia drack för mycket välling, men enligt dom innehåller välling idag allt ett barn behöver för att växa o må bra. Om dom dricker välling en hel dag så gör det ingenting. Och för dom som oroar sig över att sitt barn ska bli överviktiga av all välling så släpp det, dom springer av sig det under barnåren!

Små barn som inte vill sova

IMG_20150505_185000

Som ni vet så hade jag en underbar åktur med min kära dotter förra helgen, vilket slutade med en något uppretad Anton och en vaken Alicia. Redan här kan jag inflika att denna typ av händelse inte hör till ovanligheten utan redan från dag ett har Alicia alltid föredragit att vara vaken på natten och sova långt in på förmiddagen. Hur som helst..

Dagen efter började vi diskutera hur det kan komma sig att vissa barn inte vill, eller har svårt att somna, och hur man ska göra för att förenkla detta. En del ideer kom upp och en av dom var att det bevisligen funkar med en teknik som kallas ”fem minuters metoden”. Som jag förstod det så ska man låta sitt barn skrika i 5 minuter, varpå man ska gå in, lägga dom ner i sängen igen och gå ut i 5 minuter till.

Personligen tror jag inte att detta är svaret på problemet, men jag skulle ljuga om jag påstod något annat än att jag vid ett enstaka tillfällen (om man kan kalla hundratals gånger enstaka) där jag bara velat släppa allt, gå ut ur rummet och låta Alicia skrika tills hon inte orkar längre… Men hur menar jag med att fem minuters metoden bevisligen funkar? Det är såhär att flertalet människor har testat detta och bara efter ett fåtal nätter börjar barnen somna av sig själva, både snabbt och utan skrik. Problematiken i det hela är att jag tror inte att det är en positiv sak att barnen äntligen somnar själva utan att dom i själva fallet somnar för att dom vet att varken mamma eller pappa kommer och lyfter upp mig, oavsett hur mycket jag skriker. Vilket i sin tur skapar barn som är otrygga.

För ett par dagar sen införskaffade min sambo Tessie sig lite nya tidningar och en av dom var ”Vi föräldrar” där dom tog upp just det här problemet. Rubriken lydde: ”Skippa sömnmetoderna -sov bättre”. Så tänkte dela med mig lite av vad dom tyckte på detta ämne. Här börjas det med att berätta att alla barn är olika och att alla dessa metoder som finns inte utgår från barnens unika behov. Man berättar också att en av dom mest extrema metoderna går ut på att lämna ditt barn i ett avskilt rum där man låter sitt barn skrika sig till sömns, detta kan dock leda till väldigt traumatiska upplevelser för ditt barn, så Detta är något man aldrig bör utsätta sitt barn för. Från forskning kan man också se att stresshormoner i barnens hjärna skapas vid många av dessa sömnmetoder och att man inte vet hur detta påverkar ett barn i längden, men att det inte kan vara bra för barnens utveckling på sikt.

Så har du ett barn som precis som mitt har svårt att sova och att du inte vet vad du ska ta sig till, läs först om dessa ”sömnmetoder” innan du testar dom på dina barn. Och när det kommer till väldigt små barn bör man kanske förhålla sig mer till deras sömnrutiner än sina egna, för alla barn föds inte förprogrammerade att somna klockan sju.

Kan tänka mig att tusentals andra har varit i samma situation, och förstår självklart att detta kommer gå över förr eller senare, men kan vara både intressant och hjälpsamt att höra hur ni hade/har tacklat detta. Och om någon testat fem minuters metoden, hur funkade det för er?

Trots

Precis som titeln antyder så tänkte jag skriva lite om trots. Alla som har barn kommer vara med, eller har varit med om detta, det är jag helt säker på! Jag läste en artikel härom dagen, där stod det ett stycke om just detta. Visste ni tillexempel att barn mellan 2-3 år har en konfrontation med sina föräldrar ungefär var tredje minut? Då menar jag inte den slags konfrontationen där man vill, precis som Emils pappa Anton, bara lyfta upp sin käre son/dotter och ruska om dom tills dom vet hut. Utan en mildare variant så som, nej inte hoppa i soffan! Eller vad sägs om, sluta jaga katten! Eller den som vi alla känner till, GE fan i pappas dosa!

Sen har vi dom större konfrontationerna där man tillexempel säger till på skarpen över något väldigt dumt dom hittat på och där dom står o skrattar en rakt i ansiktet, där man varnar dom för att släppa den där telefonen i toaletten och dom gör det iallafall eller när dom kommer in på sommaren och berättar att dom slagit ihjäl en geting, på motorhuven, med hammare. Ja kanske inte riktigt i denna klassen alla gånger men ni förstår min poäng. Detta händer 3-4 gången i timmen. Så när det väl kommer till kritan är det kanske inte helt konstigt att vi kallar jobbet för semester, gymmet för avkoppling eller ensamma tiden i bilen för pappas lyckostund…

Som just nu med Alicia. Hade det varit för några månader sen och jag sett artikeln då, så hade jag tänkt något i stil med ”Det kommer aldrig stämma in på oss, vi har verkligen gjort något rätt med våran dotter som är så snäll”. Hah, yeah right… Precis i detta nu hör jag hur Tessie får säga till på skarpen om att Alicia ska sluta slå på Tv:n för att den kommer gå sönder. Och tror ni hon lyssnar? Eh nej.

Ett annat exempel är från imorse när hon bad mig hämta ”plapla”, vilket i hennes värld betyder vatten. Jag reser mig upp, hämtar ett glas vatten och kommer tillbaka för att ge henne det. Medans jag är och hämtar vattnet så ångrar min kära dotter sig och säger ”mölk” (vilket är mjölk), men detta missade hennes stackars far. Vilket jag snabbt fick veta… Det började med ett STORT skrik som snabbt övergick i panik (jag stod som ett fån och fattade absolut ingenting). I nästa sekund flyger skeden (vilken hon åt fil med) all världens väg och i detta skede har Alicia övergått i totalt raseriutbrott och det är då poletten faller ner. Jag vet inte om det var att  någonstans i allt kaos får hon ur sig ordet ”mölk” igen eller om min hjärna först då registrerade att hon sagt det, men då förstår jag var problemet ligger. DET hela slutade med att en rosenrasande Alicia fick lämna frukostbordet och ta en timeout i sin säng medans en något förargad pappa Anton fick ställa sig i hallen, ta ett par djupa andetag. Jag kan ärligt säga att hade det inte varit för min bättre hälft Tessie så hade jag antagligen låtit Alicia fortsatt att skrika en bra stund till i sin säng men istället fick hon mig att gå in och tala vett med mitt lilla åskmoln. Vilket självklart var det bättre alternativet!

DSC_0710

Detta är från en bild i helgen, då jag i allt detta tumult inte tänkte på att ta en bild, eller villa ta för den delen. Men den visar lite hur det kan se ut nu för tiden när man inte får som man vill… Ni har säkert tusen olika historier själva och är det något ni vill dela med er av, gör gärna det :-) Och har ni synpunkter på det jag berättar säg gärna det!

 

Om barnagning vore lagligt…

Så skulle jag aldrig någonsin använda det på mina döttrar, men igår ikväll så testades verkligen tålamodet ordentligt… Jag gav Alicia och hennes kusin Tindra mat vid 18:30 och vid 19:00 var barnen hyper men klara för sängen, övertrötta med humörsvängningar till tusen. En timma senare var Tindra nere för räkning men Alicia, som så många andra kvällar, gjorde allt för att hålla sig vaken. Så klockan 21:00 bestämde jag mig för att, istället för att bråka med henne, ta bilen och köra en sväng. Femton minuter o strax över en mil senare satt en något otålig pappa och lyssnade på en glatt sjungande o pratande Alicia, som inte verkade bli betagen av åkturen alls. Så nu var frågan, skulle jag åka hem och känna mig slagen av min kära lilla två åring? ALDRIG! Med ett leende fortsatte åkturen och jag kände mig redan som en segrare, det skulle jag inte gjort..

När jag hade kört strax över 2,5 mil och vi började närma oss en halvtimme började den där segerkänslan att sakta vända sig till otålighet igen och en mil senare var jag på gränsen till sammanbrott. MEN sen hände det! Alicia blev tyst, händerna hängde slappt i stolen och jag kände hur lugnet la sig… SÅ JA! Jag skrek det självklart inte men det var så det kändes..! Vi var nu ca 15 minuter från huset och känslan var helt underbar, jag hade vunnit! Visst, det hade tagit runt 40 minuter och vi hade varit på vägen i runda slängar 40 km, men det var det värt!

Bä bä vita lamm, har du någon ullirullirull… 2 minuter från huset och 50 kilometer… DU MÅSTE SKÄMTA! Hon var vaken… Jag kan säga såhär, det tog all min viljestyrka för att inte skrika högt. Jag tog snabbast möjliga vägen hem, hoppade ur bilen, tog ut Liv (ja hon var med och hade sovit sen minut 2 av våran färd) och gick med stormsteg in i huset. Väl inne mötte jag Tessie i dörren som såg frågande ut när hon såg mig. Utan förklaring nästan skrek jag ut min desperation, Alicia vaken, ta henne!!.

Till Slut fick vi henne att somna, klockan var någonstans mellan 23:00 och 24:00 och jag kan säga att jag var inte långt efter.

Som jag avslutade i förra inlägget så gick vi ut och kollade på JAS 39 Gripen bara 5 minuter senare, och vilket plan! Måhända att dom andra inte kändes som leksaksplan i jämförelse men det går inte komma ifrån att detta var höjdpunkten på denna flygfest, både för arrangörerna och för oss alla som stod och kollade. Så vi tackar Dala-järna flygfest för denna gång och på återseende!

P1030306P1030321

En av 30-tal falskärmshoppare

En av 30-tal falskärmshoppare

Hercules

Hercules

Viggen

Viggen

Gripen

Gripen

Baltic Bees

Baltic Bees